torsdag 30 oktober 2008

fredag 24 oktober 2008

Skottpengar?

Behövs inte. Jag skulle göra det gratis.

Fyra dagar.
Fyra dagar utan.

Tar en välförtjänt rast i mitt handdiskande och passar på att ge en stor medlidsam eloge till alla stackars satar som alltid diskar för hand. Det är ett vidrigt jobb men det måste göras. Blir inte bättre av att jag förvisade dom enda gummihandskarna som passar mina händer till garagetjänst efter att jag skaffade städtant igen så dom är riktigt machooljiga och omöjliga att använda till innetjänst. Macho förresten, det är väl kanske inte så himla macho att använda gummihandskar i garaget av rädsla för att ödelägga manikyren... Nåja, så nu sitter man här med händer som redan ser ut som en gammaldags skurkärings. Jag kommer inte få ragg i morgon kväll, det är en sak som är säker, och allt är vaktmästarjävelns fel!

Det regnar.

Handdiskmedlet är nästan slut.

Jag vill vara någonannanstans, med någon jag gillar.

torsdag 23 oktober 2008

Köksinkontinens

Diskmaskinen är en av mina allra käraste ägodelar, den sparar mig för så otroligt mycket äckligt slabbande med inkletad pesto, inbränd potatisgratäng, fasttorkad kaffesump etc. att jag nästan kan säga att jag hyser kärlek för den. Idag när jag kom hem hade den läckt ut en medelstor pöl på köksgolvet, kanske den (hon?) ville markera, säga att den går på strejk, protestera mot allt möjligt och omöjligt som jag fyller dens buk med i förtröstan om att matrester och smörjfett lossnar med maximalprogram och Yes Powerdrops (diskkraften du alltid kan lita på).

Vad gör man? Jo, ringer byns lataste vaktmästare och hoppas på akut hjälp - vattenläckor är inte att leka med så man inbillar sig att diskmaskinsdoktorn rycker ut omgående. Men nej. Det första han sa efter jag förklarat katastrofläget var att han slutat för dagen. OK, klockan var två minuter efter 15.30... Sedan fick jag besked om att inte använda diskmaskinen och att torka upp vattnet. Jomentjenahallå. Det slutgiltiga beviset på servicenivån var när han bad mig skriva ett förklarande brev med namn, lägenhetsnr. o. s. v. och lägga det i vaktmästarens brevlåda, annars kunde han tydligen inte ta tag i problemet i morgon. Man undrar vart i hela helvete den smärre förmögenhet man betalar i hyra varje månad hamnar. Inte är det för att höja boendekvaliteten i alla fall.

I morgon ska jag SOVA!

onsdag 22 oktober 2008

Bagarn smet...


Ska på litet kalas i kväll och har muntert volonterat som en av två tårtbagare...
Vad hjälper det att lägga upp Oslos plattaste blivande tårtbotten på ett handslaget, handglaserat och vackert blått fat från Portugal när tårtan kommer att få höjden av en disktrasa? Hur mycket fyllning tror ni att man kan packa in utan att det börjar blöda igenom det blivande lagret med vispgrädde? Jag bara spånar lite, måste bygga höjd och har inte tid att grädda en botten till. Tror ni att födelsedagsbarnet kommer känna sig kompenserad om jag tar med ett par bukiga flaskor champagne på den "riktiga" festen på lördag?

torsdag 16 oktober 2008

I´m crazy ´bout that city,

and I love it´s pretty girls.

onsdag 1 oktober 2008

Filmtajm

Det här är endast ett test av funktionen lägga till video till bloggen, filmen är ointressant.


Utvecklingssamtal

Då har man haft årets s. k. utvecklingssamtal med den s. k. chefen.

Utvecklingsstördsamtal.

Avvecklingssamtal?

Kort sagt är det ett fantastiskt lite utvecklande samtal, det tycks mer vara till för att berättiga den s. k. chefens existens - jag pratar tomma ord, alltså existerar jag. Till att börja med är det svårt att uppfatta en person med enbart administrativt personalansvar som chef, det är en helt annan organisationsuppbyggnad helt vid sidan av den administrativa som får den operativa verksamheten att fungera dygnet runt. Min s. k. chef har jag enbart att göra med på det årliga utvecklingssamtalet samt när jag förhandlade (läs: pressade) mig till min långsemester. Dock saknade inte utvecklindgssamtalet poänger: förra året lade jag upp en lång monolog för att försöka få arbetsgivaren att betala en privatkurs i norska, det var naturligtvis ett "spök" som det kallas här, lite av ett practical joke från min sida för att sätta bry i chefens huvud men med en liiiten kärna av sanning. Det skulle kännas så mycket bättre om man sökte ett jobb högre upp i organisationen att kunna skriva ordentligt på det inhemska språket, men till 80% var det bara ett bus från min sida. Jag var naturligtvis extremt seriös i framläggandet av idén. Den första punkten på årets utvecklingssamtal var att chefen la pannan i djupa veck och beklagade djupt att det inte var möjligt att få en privatkurs i norska betald, han hade naturligtvis tagit upp frågan på högre ort där den hade avvisats med det tunga argumentet att jag inte var utlänning utan svensk och som svensk fanns det verkligen inget behov av norskkurs! Jag hade kunnat ge... yttersta leden på mitt vänstra lillfinger för att ha sett det mötet där chefen förmodligen våndades och vred sig som en mask när han framförde min begäran. Den andra punkten var att jag till, tydligen, allas stora besvikelse och förvåning inte sökt till tjänster som utannonserats lediga högre upp i hierarkin. Jaså, sa jag. Nej just det, det har jag inte gjort. Eftersom jag ändå ska säga upp mig nästa år. Jag satt mittemot en fågelholk i två minuter innan han återfick fattningen, det var höjdpunkten på årets utvecklingssamtal, sedan kom en lång harang av frågor: trivdes jag inte, blev jag mobbad av arbetskamraterna, gjorde han, chefen, ett dåligt jobb o. s. v. i oändlighet. Det var riktigt komiskt. Jag drog ut på hans plågor en god stund innan jag berättade att det var för att jag ska lämna landet nästa år. I stort sett var det ett väl genomfört utvecklingssamtal, av mig.