Utvecklingssamtal

Då har man haft årets s. k. utvecklingssamtal med den s. k. chefen.

Utvecklingsstördsamtal.

Avvecklingssamtal?

Kort sagt är det ett fantastiskt lite utvecklande samtal, det tycks mer vara till för att berättiga den s. k. chefens existens - jag pratar tomma ord, alltså existerar jag. Till att börja med är det svårt att uppfatta en person med enbart administrativt personalansvar som chef, det är en helt annan organisationsuppbyggnad helt vid sidan av den administrativa som får den operativa verksamheten att fungera dygnet runt. Min s. k. chef har jag enbart att göra med på det årliga utvecklingssamtalet samt när jag förhandlade (läs: pressade) mig till min långsemester. Dock saknade inte utvecklindgssamtalet poänger: förra året lade jag upp en lång monolog för att försöka få arbetsgivaren att betala en privatkurs i norska, det var naturligtvis ett "spök" som det kallas här, lite av ett practical joke från min sida för att sätta bry i chefens huvud men med en liiiten kärna av sanning. Det skulle kännas så mycket bättre om man sökte ett jobb högre upp i organisationen att kunna skriva ordentligt på det inhemska språket, men till 80% var det bara ett bus från min sida. Jag var naturligtvis extremt seriös i framläggandet av idén. Den första punkten på årets utvecklingssamtal var att chefen la pannan i djupa veck och beklagade djupt att det inte var möjligt att få en privatkurs i norska betald, han hade naturligtvis tagit upp frågan på högre ort där den hade avvisats med det tunga argumentet att jag inte var utlänning utan svensk och som svensk fanns det verkligen inget behov av norskkurs! Jag hade kunnat ge... yttersta leden på mitt vänstra lillfinger för att ha sett det mötet där chefen förmodligen våndades och vred sig som en mask när han framförde min begäran. Den andra punkten var att jag till, tydligen, allas stora besvikelse och förvåning inte sökt till tjänster som utannonserats lediga högre upp i hierarkin. Jaså, sa jag. Nej just det, det har jag inte gjort. Eftersom jag ändå ska säga upp mig nästa år. Jag satt mittemot en fågelholk i två minuter innan han återfick fattningen, det var höjdpunkten på årets utvecklingssamtal, sedan kom en lång harang av frågor: trivdes jag inte, blev jag mobbad av arbetskamraterna, gjorde han, chefen, ett dåligt jobb o. s. v. i oändlighet. Det var riktigt komiskt. Jag drog ut på hans plågor en god stund innan jag berättade att det var för att jag ska lämna landet nästa år. I stort sett var det ett väl genomfört utvecklingssamtal, av mig.