Rakat o. s. v.

När jag stod där i födelsedagskostymens fulla glans framför badrumsspegeln, med helt nya blad på rakhyveln och ett gigantiskt tomteskägg av rakskum, funderade jag länge på om jag skulle kapa tvådagarsstubben eller halspulsådern. Det slutade med stubben, idag är jag inte helt säker på att det var rätt val. Från den första tiondels sekunden kände jag en rysning långt in i märgen, det skulle bli en tillställning som motsvarade mina mörkaste föreställningar om alldeles för många barn mellan 2 - 6 år samlade med en hord föräldrar och ålderstigna släktingar i en otillräckligt akustikdämpad lokal. I ett desperat försök att dämpa mina plågor pimplade jag i mig mugg efter mugg av den äckligaste glögg jag någonsin utsatts för. Le Grande Finale kom efter en plågsamt lång transportsträcka av konstant uppskruvande av ljudnivå och temperatur i form av ett hysteriskt besök av en tomtejävel, 2/3 av barnen höll på att kissa på sig av lycka medan resterande tredjedel galltjöt av skräck. Som grädde på moset uppförde sig hon T som om vi var ett kärlekspar inför hela föräldrahorden, speciellt kvinnorna, samtidigt som hon lyckades trycka sina silikonstinna strutar i männens ryggar, ansikten, överarmar etc. till samtliga närvarande kvinnors enorma förtret. Det har hänt att jag ifrågasatt kvinnors beteende men ibland är förvåningen ännu större inför mäns... Ett ögonblick var jag övertygad om att jag var den enda karlen i lokalen som inte hade lust att sätta på hon T inne på damtoaletten, snacka om ironiskt.