Hemmets veckotidning

Tröttsam torsdag, vidrigt varmt och oorganisation på pissjobbet.

När jag hetsätit en flottig pizza, köpt på hemvägen, p. g. a. svår hunger och roar ned mig något vid burken har en kömpis nämnt Hemmets veckotidning i sin blogg och då kommer tårarna. Det finns ingen hejd, det rinner fortfarande. Jag kan se henne med läsglasögonen långt ned på näsan där hon sitter och löser korsord med Hemmets veckotidning på köksbordets vaxduk, kokkaffet skållande hett i koppen bredvid. Hon stoppar en sockerbit mellan läpparna, sörplar på kaffet och njuter några sekunder. Sedan vässas korsordspennan omsorgsfullt - det måste vara en blyertspenna trots att hon inte behövt rätta ett endaste ord de senaste 40 åren - och hon plirar över läsglasögonen mot våra ryggsäckar. "Jasså pöjkar, ni ska ut å öla lite ikväll?" Det är som det skedde för en sekund sedan, så levande. Livet bestod av att trimma mopeder, köpa ut folköl när rätt tant satt i kassan på Konsum, ragga tjejer - och kokkaffe med klengås hos farmor. Det kunde ha varit för en blinkning sedan.